Nepal

Linnéa på Base Camp, Mount Everest

Linnéa som arbetar på vår IT-avdelning är Resias äventyrare. Inte nog med att hon har bestigit Aconcagua, Sydamerikas högsta berg, 6.972 m och Mount Elbrus, Europas högsta berg, 5.672 m, nu har hon precis varit i Himalaya på Base Camp, Mount Everest, 5.364 m!

Dröm som gick i uppfyllelse
Linnéa säger att det var en dröm som gick i uppfyllelse att få vandra på detta omtalade berg där så många andra vandrat före henne. Målet var att komma till Base Camp och få uppleva denna samlingsplats där klättrarna börjar samlas i april för att förbereda sig för den riskfyllda vandringen mot toppen. Linneas vandring började med flyg från Kathmandu till Lukla som ligger på 2800 m. Från Lukla varade vandringen i fyra dagar till byn Gokyo på 4.800 m. Därefter gick de upp till toppen på Gokyo Ri, 5.400 m. Sällskapet bestämde sig för att inte gå den ”traditionella” vandringen till Base Camp utan istället vandra över Cholapasset på 5.400 meter. Passet var enormt mäktigt och utsikten magisk berättar Linnéa lyriskt! I Gorak Shep, som var deras högsta sovplats på 5.180 m, stannade de i två nätter för att därefter bestiga Kalapatar och Everest Base Camp.

Everest Base Camp
Everest Base Camp var självklart fantastiskt. Att få se Khumbu-isfallet, som är en av de mest riskabla passagerna med djupa glaciärsprickor, var en otrolig upplevelse. Det är samtidigt lite av en turistfälla där ett obligatoriskt foto vid stenen ska tas. Tillbaka till Lukla tog de den vanliga leden över Tengboche, 4.500 m och Phakding, 3.800 m. Det gick betydligt fortare och var en enklare vandring.

Kallt i tehusen!
Sammanlagt var de ute i bergen i 14 dagar. Det var både helt underbart och fantastiskt vackert, samtidigt som det var fruktansvärt kallt i princip hela tiden. Det är inga hotell i traditionell mening man sover i. Det är tehus som inte är isolerade och det blir riktigt råkallt. Kylan kryper in genom märg och ben, trots en sovsäck för 40 minusgrader. Vid flera tillfällen satte vi ihop våra sängar och sov tätt ihop i samma rum.

Finns det inga risker?
Jag är enormt fascinerad av människor som bestiger berg, förmodligen för att jag aldrig skulle våga själv. Så jag undrade naturligtvis om det inte finns några risker? Linnéa säger att höjden gör sig påmind redan vid 3000 meter. Det kan vara svårt att sova, man vaknar av att man kippar efter andan och det blir svårt att få en genomgående sömn. Oftast vänjer man sig efter några dagar. Magproblem får man också räkna med då framförallt maten inte är den man är van vid. En av mina vänner mådde dåligt av höjden och blev väldigt trött och tappade aptiten. Det var dock inte något problem för Linnéa. Hon kände sig stark och mådde fantastiskt bra under hela resan! Men de hörde ofta helikoptrarna som flög över dem för att hämta ner människor som inte alls är redo för den här typen av vandring.

 Scroll to top