Jeanette Holméns kryssning går vidare och hon har nu kommit fram till Abu Dhabi med några ändrade resåplaner. Läs de andra inläggen här och här.

Dag 5 Abu Dhai
Vår sjöresa fick en ändrad resrutt på grund av Triathlon i Abu Dhabi under lördagen, vilket gjorde att dag 5 och 6 fick kastas om. Vi ankom kl.15.15 till Abu Dhabi och tillbringade eftermiddagen och kvällen där. Lite färre bilder blev det dock då solen hann gå ner och kvällen överraskade oss med en sandstorm. Två spännande attraktioner berättar jag om nedan.

Abu Dhabi
Abu Dhabi ligger på en t-formad halvö och var historiskt en viktig huvudort för pärlfisket i Persiska viken. Staden är Förenade Arabemiratens huvudstad och den näst största av de sju emiraten. Här sitter regeringen och UAE:s ledare Shejk Khalifa Bin Zayed Al Nahyan. Abu Dhabi har 1 miljon invånare och av dessa tillhör endast 20 % ursprungsbefolkningen. De är alltså underligt nog en minoritet i sitt eget land precis som medborgarna i Dubai. Abu Dhabi är en ung stad, endast 40 år gammal, så de flesta byggnader som är 15 år eller mer anses vara av ”äldre arkitektur”, berättar vår guide.

Upptäckten av oljan 1958 har gjort Abu Dhabi mycket rikt. Här, liksom i de andra emiraten, betalar man ingen skatt. Sjukvård och skolgång är gratis och alla medborgare får efter giftermål sitt ett eget hus av staten, alternativt ett stycke mark, utan kostnad där de kan bygga sitt hus. Under senare år har Abu Dhabi fullständigt exploderat i sin utveckling och är idag såväl ett kommersiellt som ett finansiellt center. Även turismen blir en allt viktigare näring.

Sheikh Zayed moskén
Ja, det blev en moské till. Moskéer är ju här motsvarigheten till våra kyrkor i västvärlden och ofta platsen för landets rika kultur och det extravaganta. Sheik Zayeds moské bjuder på många superlativ och vid första åsynen ger den oss besökare en känsla av ”Tusen och en natt”. Byggnaden ger ett mäktigt intryck med sina 82 kupoler och fyra minareter. Emiratets första ledare, Sheikh Zayed, tog initiativet till byggnadsverket som stod färdigt 2007. Han fick aldrig själv uppleva invigningen, då han gick bort redan 2004, men blev begravd i ett mausoleum bakom moskén. Vi besöker moskén en fredag, alltså den dag då alla är lediga, vilket gör att köerna ringlar sig långa med såväl turister som inhemsk befolkning. Moskén har 3 miljoner besökare årligen, vilket gör den till den i särklass mest populära attraktionen i Abu Dhabi.

 
Sheikh Zayedmoskén med sina 82 kupoler.

Nu är det dags att ta av sig skorna igen och den här gången får alla besökare var sin plastpåse att lägga dem i och bära med sig. Inte så sofistikerat, men praktiskt med tanke på alla tusentals besökare.

Skoförvaring, denna gång i plastpåsar. Inte så sofistikerat, men praktiskt.

För att underlätta och undvika att någon får stå utanför, lånar moskén ut abayas och shaylas till alla kvinnliga besökare. Abayan är en långarmad och fotsid klädnad, helt i svart och shaylan är den tillhörande sjalen. Svart drar till sig värme, men det går inte att se igenom tyget vilket är själva poängen.  Det viktigaste för kvinnorna är att täcka håret (lyckades inte helt). Håret är kvinnans mäktigaste vapen enligt muslimsk tradition och det får inte visas för män utanför familjen.

Heltäckande abaya med shayla till låns.

Interiört är moskén så stor att man som besökare tappar andan. Drygt 40 000 tillbedjare får plats i bönesalen. På golvet ligger världens största handknutna matta med 2,6 miljoner knutar. Den är tillverkad och designad av ett iranskt mattföretag och mäter 5 600 kvadratmeter med en vikt 50 ton! Det tog 1 200 vävare ett helt år att få den färdig.

Världens största handknutna matta.

Som om det inte vore nog så hänger även världens största kristallkrona med 400 000 prismor från Swarowski i taket! Kronan som är tillverkad i Tyskland har en diameter på 10 m och en längd på 15 m. Den väger 8,9 ton, vilket lär vara lika mycket som två afrikanska elefanter, berättar vår guide Livia.

Världens största kristallkrona hänger här.

Marmor och guld överallt i bönesalen.

Överallt ser man blommor avbildade. På väggar, golv och på innergården.
Såväl den bortgångne shejken som den nuvarande ville göra Abu Dhabi till en blomstrande trädgård. Det är också en anledning att det finns över 2 000 parker i staden. Moskén skulle också avspegla detta genom att naturen togs in i konsten.

Shejk Al Zayed ville också visa att Islam är en öppen religion genom att ta in byggnadsmaterial från hela världen.

En av de fyra minareterna.

Emirates Palace Hotel
Innan det är dags att ta sig tillbaka till fartyget, kan jag inte låta bli att be busschauffören släppa av mig så nära Emirates Palace som möjligt. Jag måste bara göra ett besök i detta palatslika hotell som är ett av de absolut finaste i Mellanöstern. Det slår mig att det verkar pågå en ständig tävlan mellan Abu Dhabi och Dubai om vem som kan bygga de flottaste, dyraste och mest spektakulära byggnaderna. Medan Dubai klassar sitt berömda Burj Al Arab som världens enda sjustjärniga hotell (trots en femgradig skala) så bedömer Emirates Palace sig själv helt enkelt som ”ett palats värdig en kung”.  Här bor också de mest prominenta besökarna alltifrån statsmän till Hollywoodstjärnor.

Triumfbågen – endast för den kungliga familjen.

Pampig uppfart till hotellet. Här något suddigt på grund av sandstormen.

Den påkostade receptionen i guld och marmor.

Emirate Palace har 300 lyxiga rum och 100 s.k. palatssviter.
På femte våningen finns det en egen reception för kungar och statsöverhuvuden.

Palatsets kupol

Den vackraste av palatsets kupoler är Grand Atrium-kupolen som har glasmosaikplattor i silver och guld samt en korsblomma av guld i dess centrum.

När jag väl är här passar jag också på att beställa in hotellets berömda cappuccino, beströdd med korn av 24 karats guld! Nej, det är ingen skröna, bedyrar personalen och ser närmast lite förnärmade ut när jag frågar. Upplevelsen att sitta och dricka sitt kaffe i denna pampiga miljö var helt klart värt sina 50 Dirham (100 SEK).

Guldet var lite ”torrt” annars smakade det som en vanlig cappuccino.

Tiden går fort när man har roligt och klockan på väggen, en Rolex förstås, visar att det är hög tid att ta sig tillbaka till fartyget.