Reserapporter

Kryssa på egen hand

Vi har skrivit mycket om kryssningar här i bloggen. För några veckor sedan åkte Carina regn på Resia Stockholm iväg på en kryssning på egen hand till Röda Havet.

Läs Carinas berättelse här:
”Ska du resa ensam?!”
”Japp, det blir toppen!!” svarade jag glatt vännen som frågade och försökte låta så övertygande jag bara kunde trots ett visst inre tvivel. Visserligen gillar jag ju att göra saker på egen hand men en hel vecka? Själv? Ombord på ett fartyg? Maken som inte kunde följa med var desto mer positiv: ”Klart du ska åka, det är ju din drömresa!”. Och det var det som avgjorde det: att få se Petra, Jerusalem och Konungarnas Dal på en och samma vecka måste ju kunna kallas en drömresa!

Resan ner till Egypten gick hur smidigt som helst utan ressällskap, MSC hade chartrat ett flyg från Wien så jag var ju omgiven av medpassagerare som skulle på samma kryssning! I Sharm El Sheik möttes vi av en representant från MSC och allt fortsatte flyta på; via visumhanteringen till bussen till terminalen till fartyget MSC Armonia och till sist, med hjälp av en privat ledsagare, till hytten.

Enligt dagsprogrammet i hytten var det fri sittning i matsalen första kvällen, d v s valfri tid och valfritt bord. Det kändes lite pirrigt men jag tänkte att det var bäst att ta kommandot på en gång och bad hovmästaren om ett bord med svensk- eller engelsktalande. ”Självklart” sa han och placerade mig tillsammans med en italienska som bara pratade italienska, ett ungerskt par som bara pratade ungerska, och spanjorska som bara kunde en gnutta engelska och pratade spanska med italienskan under hela middagen. Vartefter vinet slank ner blev spanjorskans engelska bättre och vi kunde föra en enklare konversation och middagen blev en intressant upplevelse till sist.

Nästa dag var det utflyktsdag och jag insåg snabbt att det här var det bästa sättet att träffa folk på. Bussarna var uppdelade så att engelsktalande satt i samma buss så det fanns goda chanser till samtal med medpassagerarna. Vi var ju alla där av samma skäl och de här utflykterna ger verkligen upphov till samtalsämnen – vilka upplevelser!

Efter ett par intensiva utflyktsdagar var det dags för middag vid ”mitt” bord och det var riktigt spännande att slå sig ner vid bordet och vänta på de andra passagerarna. Till slut var vi 7 svenskar kring bordet och det dröjde inte länge förrän samtalet var igång: ”Har ni kryssat förut?” ”Har ni varit på utflykt idag?” ”Var kommer du ifrån?” o s v.

Efter ytterligare två utflykter och två gemensamma middagar hade jag fått flera nya vänner och bekanta och kände nu igen och kunde börja hälsa på folk jag mötte på fartyget.

De dagar vi inte var på utflykt fanns det gott om aktiviteter att delta i; allt från stretching och vattengympa till frågesporter och dansklasser. Och självklart fick man även då kontakt med folk. Det krävs inget gemensamt språk för att konstatera att armar och ben inte är koordinerade i gympan eller att fötterna travar iväg i fel takt och riktning på dansgolvet och det var många glada skratt över nationsgränserna.

Sammanfattningsvis tycker jag att kryssning är ett utmärkt sätt att resa på när man är själv. Min rekommendation är att välja ett lite mindre fartyg än de allra största så man har en chans att kunna känna igen de andra passagerarna. Deltar man i middagarna, utflykterna och de gemensamma aktiviteterna med ett öppet sinne finns det alla möjligheter att få vänner för livet. Eller bara lite trevligt sällskap under resan om man hellre vill det.

Men visst märks det att det fortfarande är lite ovanligt att resa själv. Jag fick ofta frågan upprepad: ”Are you alone?!” ”Only one?” Och visst var jag själv, men jag kände mig aldrig ensam.

Vi ska få följa Carina på utflykterna till Jerusalem och Röda Havet. Häng med!

Östeuropas oslipade diamanter – Istanbul, del 6

Nu har vi kommit fram till sista delen av Saras önskeresa som hon vann i en tävling som arrangerade tillsammans med Expressen.  Juryn föll för resan – Östeuropas oslipade diamanetr och vi har fåttt följa Sara till Krakow, Livl, Ukraina, Moldavien, Kiev, Ukraina och Odessa, Ukraina.

Sista anhalten på resan är Istanbul.

Sara berättar:
Istanbul är kanske den enda staden på resan som inte behöver introduceras. Det är Turkiets största, belägen vid Bosporen, på gränsen mellan Europa och Asien.

Vår vana trogen tar vi även här lokalt transportmedel från flygplatsen, som vanligt till en billig penning, ca 8 kr. När vi kliver av tåget och ska börja vandra mot hotellet möts vi av extrem värme. Det är minst 35 grader varmt och vi befinner oss i en STOR stad. Hotellet Yigitalp ligger på en kulle, som mycket gör i Istanbul, så svetten lackar när vi till slut kommer fram efter gångmarschen.

Ute på stan njuter vi av vimlet av människor, kebabrestauranger, söta äldre tedrickande män som spelar backgammon. Vi börjar med att inmundiga en kebab!

I vårt område vimlar det av butiker, men shoppandet startar med förvirring. När man vill testa något säger butiksinnehavarna ”four pieces”?! I en av skobutikerna träffar vi äntligen en man som pratar engelska och som förklarar att området vi strosar runt i huvudsak är till för folk som har butiker i andra städer eller länder, de är här för att köpa hem kläder till deras butiker. Därför måste man köpa en S, M, L och en XL av samma plagg och färg. Så ett hett tips är att dra till Istanbul med tre vänner som alla har olika storlekar och fynda bland massa snyggt!

Ett besök till Grand Bazaar, en av världens äldsta marknader, känns obligatoriskt när man är i Istanbul. Jag har sett fram emot besöket och att få jobba på mina prutnings-skills. Vi möts av ett myller av människor och butiker, närmare 3 000 butiker som besöks av mellan 250 000 och 400 000 människor dagligen. Efter 10 minuter på bazaren har vi sett vad som erbjuds (mycket är samma om och om igen) och upplevt scenarion som;

– ” Hey beautiful you dropped something! ”
Man vänder sig då om och försäljaren som har ropat ler och säger
– ”my heart…”

Vi känner vi oss snabbt nöjda, utan några inköp. Istället sätter vi oss på ett mysigt litet fik och dricker turkiskt te som kommer i små glas och kollar på folk. Livet är gött.

På kvällen drar vi till ett område som heter Galata för att äta middag. På vägen träffar vi en turkisk student som är pratsugen. Han berättar glatt om området och vill gärna bjuda med oss på hans favorit vattenpip-hak. Vi är dock dödligt hungriga och avböjer. Vi hamnar på en restaurang där det slutar med kebab för oss båda. En grej vi är lite förundrade över är att man inte får någon sås till/på kebaben… Antagligen är vi för vana vid den försvenskade varianten.

Efter middagen när vi ska ta spårvagnen tillbaka har den slutat gå eftersom klockan har passerat midnatt så det blir taxi. Taxiresan är inte det mest avslappnade eftersom det går sjukt fort med snabba inbromsningar och utan bälte, men men – vi kom tillbaka till hotellet hela.

Sista dagen hinner vi med ett  besök på Aya Sofia som är ett annat sådant där måste när man är i Istanbul. Det är en vacker och enormt stort museum som innan varit både kyrka och moské. Tyvärr är det så lång kö när vi kommer dit att vi inser att tiden inte kommer att räcka. Vi får nöja oss med att ha sett den från utsidan och går till närliggande Blå moskén istället.

Vi strosar runt och insuper atmosfären en sista gång innan vi måste flyga hem och lämna denna supertrevliga stad som vi inte känner oss klara med. Vi vill se mer av stan, ta in på ett hamam, äta fisksmörgås vid vattnet, röka vattenpipa, lära oss att spela backgammon medan vi dricker turkiskt te och ser världsvana ut, men det får bli nästa gång vi åker till Istanbul!

Vi tackar Sara som har delat med sig av sina upplevelser och fina bilder. Jag hoppas att även ni har blivit nyfikna på de här delarna i Europa som kanske inte är lika kända som turistmål?

Östeuropas oslipade diamanter – Odessa, del 5

Sara var med i vår tävling tillsammans med Expressen där man kunde vinna resan som inte fanns. Saras resa till Östeuropas oslipade diamanter imponerade på juryn. Läs Saras berättelse genom Krakow, Livl, Ukraina, Moldavien och Kiev, Ukraina.

Nu har resan gått vidare till Odessa i Ukraina.

Sara berättar:
Odessa är en hamnstad vid Svarta havet, bland annat känt från filmen ”Pansarkryssaren Potemkin” där en massaker utspelades på en trappa i en välkänd sekvens med en barnvagn.

Vi landade i Odessa, några timmar försenade, med höga förväntningar på staden och stranden. Vi delade taxi med några schweizare som också hade rest i Moldavien innan. Spännande att jämföra upplevelser. Hotel Londonskaya, som vi bodde på, var underbart! Det låg precis vid Potemkin-trappan och interiören var fantastisk!

Odessa påminner om en stad vid medelhavet med sina franska och italienska influenser.

Det var rätt klurigt att hitta i Odessa då gatorna och kvarteren är mycket lika varandra. Att kartan är på vårt latinska alfabet och gatunamnen på kyrilliska gjorde det inte lättare…

Det var lagom varmt, jag hade förväntat mig 45 graders värme, men det hölls sig kring 35 gradersstrecket.

Tydligen är vattnet runt Odessa inte det renaste och det rekommenderas inte att man badar. Dock gör alla det ändå och vi kunde inte låta bli att inte doppa oss. Stranden som vi hittade var heller ingen höjdare men vi var nöjda ändå. En hel dag på stranden med bok och sol= perfekt!

Vi hittade ett litet bohemiskt café som var jättemysigt.

Odessa verkar vara lite av ryssarnas paradis.

Vi hade hört att alla ukrainare älskar att äta Salo. Det är också högst oartigt att säga att man tycker att det smakar illa till en ukrainare. Salo är alltså rent grisfett… Tyvärr måste jag säga att det kan ha varit något av det äckligaste jag någonsin ätit… Men viktigt att smaka : )

Jag kan verkligen tänka mig att åka till Ukraina igen, nästa gång till Krim-halvön!

Resan börjar närma sig mot sitt slut och den sista staden att besöka är Istanbul. Häng med!

Följ med till Indien

För några veckor sedan anordnades en studieresa till Indien med Indienresor. Inger Bergermo på Resia Stenungsund följde med!

Med en hel del förutfattade meningar om Indien bestämde jag mig ändå för att följa med på resan till detta sagoomspunna land. Anser att jag är mycket berest efter 37 år i resebranschen och har sett många länder runt om i världen. Indien har på något sett aldrig lockat mig men nyfiken som jag är på främmande länder och kulturer åkte jag i väg.

Det jag fick uppleva på denna resa slår allt jag tidigare varit med om. Indien visade sig vara helt oemotståndligt och jag längtar redan tillbaka!

1,2 miljarder invånare och flera hundra språk
Indien har 1,2 miljarder invånare på 3 288 000 km2. Här finns flera hundra språk och 28 delstater. Ca 70 % av befolkningen bor på landsbygden i mer än 600 000 byar. Resten bor i ca 200 städer och större samhällen. Medelåldern har ökat på senare år till för kvinnor 68 år och män 62 år.

Smidig resa till Delhi
Vi reste snabbt och smidigt med Finnair till Delhi, Indiens huvudstad som har ca 14 miljoner invånare. Flygtiden endast 7 timmar från Helsingfors och tidsskillnaden 4,5 timme. Ett myllrande folkliv mötte oss redan på flygplatsen, och dessutom vår eminenta indiska reseledare som guidade oss under hela vår vistelse.

Redan tidigt på morgonen åkte vi med en cykelrickshaw genom gränderna i Gamla Delhi. Helt galet overkligt. Ett virrvarr av elledningar som mest liknade ett spindelnät över huvudet på oss. Kor och hönor blandat med färgstarka kvinnor som satt på gatan och sålde frukt, grönsaker och kryddor. Massor av människor som försökte ta sig fram. En charmerande röra av allt möjligt kan man nog säga.


Old Delhi


Elledningar kors och tvärs i Old Delhi.

New Delhi bjuder på en mängd sevärdheter bland annat presidentpalatset, India Gate och den stora sunnimoskén Jama Masjid, Indiens största moské. Staden har stora vackra grönområden som ger luft till staden.

Jaipur – den rosta staden
Redan vid lunchtid var vi på väg mot Jaipur, den rosa staden. Vi körde på något som liknade en motorväg med helt galen trafik åt alla håll. Det var spännande att se landsbygden och de små orterna vi passerade. Alla med ett myllrande folkliv och basarer. Mycket såg mer eller mindre förfallet ut men hur som helst verkade det mesta fungera.

Jaipur visade sig vara en mycket vacker och charmerande stad. Stora murar omringar en stor del av staden. Mitt ute i den vackra sjön som Jaipur är byggd runt ligger ett stort palats som fungerade som sommarresidens till maharadjafamiljen. Vi begav oss vidare till den stora fästningen uppe mot bergen, Amber Fort. Hela vägen upp till fortet fick vi ta oss med hjälp av elefanter som bar oss på ryggen i en stor korg. Det var här kungen och hovet höll till. Byggnaderna är otroligt vackra. De stora salarna, trädgården och den mäktiga utsikten över dalen nedanför tog nästa andan från oss.

I den gamla delen av staden besökte vi givetvis Maharadjapalatset. Här kunde vi även skåda kläder som har burits av maharadjaer och deras familjer genom tiderna. Otroligt fascinerande. Vi fick även se de väl kända ”Vindarnas Palats”.


Vindarnas tempel. Jaipur.


Maharadjapalatset, Jaipur.

Även köplusten fick sitt. Vi besökte ett mattväveri där vi fick se hur indierna knyter sina vackra mattor. En sidenmatta med täta knutar kan ta många år för en person att göra.

Jaipur är också känd för smycken och framför allt silver så ett besök i en smyckestillverkare/butik var inte helt fel. I basarerna prutar man helt vilt och kan köpa allt mellan himmel och jord. Lite svårt att ta sig fram bland kor, rikshaws, tuck-tucks och bilar av alla de slag, men det fungerade. Alla är så vänliga och trevliga och det var faktiskt riktigt roligt. Hade lätt kunnat stanna här en dag till.


Sidenmattor tillverkas.


Ormtjusare.

Bharatpur
Bussresan till Bharatpur tog ca fyra timmar på en relativt smal väg. Det är vänstertrafik i Indien men vissa verkade inte ha förstått att hålla sig på sin sida. Efter en minst sagt hisnande resa kom vi fram till dagens mål och startade med ett besök i nationalparken. Det var ca 37 grader varmt och våra cyckelrikshawkillar fick trampa på ordentligt. Här var det som en vacker oas med massor av framför allt fåglar. Vi fick se tusentals stora storkar bland annat.

Efter att ha checkat in på vårt hotell eller palats, som det faktiskt var, fick vi möjlighet att ta oss ett svalkande dopp i den stora vackra poolen. Palatset är byggd 1887 av Raja Ragunath Singh en yngre bror till Maharaja Ram Singh som var ledare i Bharatpur på den tiden. En fantastisk byggnad.

Agra – Taj Mahal
Nu var det dags för Agra och resans höjdpunkt Taj Mahal. Denna kärlekens mausoleum är något av de vackraste byggnadsverk jag någon sett. Inte svårt att förstå att Taj Mahal och den tillhörande trädgården är byggda i enlighet med de beskrivningar av paradiset som finns i Koranen. Man får tårar i ögonen och får nypa sig i armen. Är man verkligen här!


Inger framför Taj Mahal – en av världens vackraste byggnader. 

Efter det väntade en god lunch på en restaurang inne i Agra, maten var förövrigt riktigt god under hela resan, ingen blev magsjuk eller fick några andra besvär.

Vi besökte även det röda fortet, Agra Fort som byggdes på 1500 talet. Det var härifrån som kejsarna Akbar,Jehangir och Shah Jahan styrde sitt rike då Agra var huvudstad i mogulriket.

Tåg tillbaka till Delhi
Fram på kvällen väntade nästa upplevelse, expresståg på två timmar mellan Agra och Delhi. Tåget hade nog sett bättre dagar men var helt OK. Värre var det att det var rätt så försenat och att tiden på perrongen i väntan på tåget var påfrestande. Många barn, som inte hade det så bra, äldre kvinnor som satt på golvet och hoppades på att få en slant. Tiggare och lemlästade hade vi givetvis sett lite här och där under resan men här blev det påtagligt på något sätt.

Många minnen och ny resa
En fantastisk och minnesrik resa. Proffsigt upplägg! Jag kan verkligen rekommendera Indienresor och deras kunniga guide som berikade oss med sina kunskaper. Min förhoppning är att kunna ”skicka” många av mina kunder till Indien. Självklart kommer jag att resa tillbaka och se mer av vad landet har att bjuda på.

I slutet av januari kommer jag att ha en Indienkväll på Fregatten i Stenungsund tillsammans med Indienresor. Kommer även att arrangera en Resia-resa till Indien nästa höst där jag själv följer med. Kontakta gärna Inger om du vill veta mer. Med på resan var även Linda Carlsson på Resia i Trollhättan som har tagit de fina bilderna.

Östeuropas oslipade diamanter – Kiev, del 4

Saras resa genom Östeuropa går vidare. Vi har tidigare varit i Krakow, Livl, Ukraina och Moldavien. Idag ska vi få veta mer om Kiev som blev väldigt omtalat under fotbolls-EM i somras.

Sara berättar:
Vi hade sett framför oss en stad i fyra nyanser av grått men så var det absolut inte. En vän till oss hade tidigare besökt Kiev och hade lite diffust tipsat om de gamla och nya husen, inte de halvgamla. Ett annat tips vi fick var att ta oss till det lite mer bohemiska kvarteret Podil. I stort så var Kiev var verkligen över förväntan!


Tunnelbanan var brant och låg djupt under jorden!

Vårt hotell – Hotel Rus – låg högt på en kulle, bredvid Kiev Dynamos arena, med milsvid utsikt från rummet. Hotellbuffén var bra med många olika val och goda croissanter.

 Besök Saint Sophia-katedralen. Väldigt vackert område med en otrolig kyrka!

Vi besökte gågatan Chresjtjatyk och promenerade till Självständighetstorget. De breda trottoarerna är så gott som alltid fulla med folk på kvällarna, och på söndagar blir även själva gatan ett promenadstråk när den stängs av för biltrafik.

På väg till Podil gick vi lite ”på känn” och blev mer och mer hungriga (och öl-sugna) och lyckades hamna på en kvartersrestaurang som såg spännande ut på utsidan. Väl inne var den ännu mer spännande och speciell och inredd som en ukrainsk lantstuga FULLT med krimskrams och utklädda servitriser. När vi fick notan insåg vi att det var lite dyrare än andra restauranger i Kiev, pistagenötterna som vi tagit som tilltugg till ölen gick på en svensk hundring! Trots det var besöket väl värt. Namnet på restauranten är Shchekavytsya.

Är man i Podil bör man ta sig mot Andrejevskij-sluttningen (Andriyivsky Uzviz) och se på St Andrews kyrkan. Mysig pittoresk promenad uppåt! Dagtid full av försäljare, kvällstid lite lugnare. Ett av de äldsta distrikten i Kiev.

Tyvärr hade vi bara en dag i Kiev så snart bar det av mot Odessa. Till flygplatsen delade vi taxi med två unga Kievbor som skulle till Grekland på semester. De vittnade om att det hade varit hektiskt under EM-veckorna…

Nu drar Sara vidare till hamnstaden Odessa. Häng med!

Östeuropas oslipade diamanter – Moldavien, del 3

Sara vann vår tävling tillsammans med Expressen där man kunde vinna resan som inte fanns. Sara satte samman en resia Östeuropa och vann sin resa. Vi har tidigare följt Sara i Krakow och Livl, Ukraina. Nu går resan vidare till Moldavien, ett land som inte är ett särskilt välbesökt turistland.

Sara berättar:
Att vara ett av Europas fattigaste land ger inte Moldavien en direkt stark dragningskraft för turister. Å andra sidan blir det bara mer spännande att besöka landet då tycker jag. Moldavien som en gång var Sovjets trädgård.

Chisinau
Chisinau, som är landets största stad bor ca.700 000 invånare. Moldavien är Europas fattigaste land med en medelinkomst på runt 1000 kronor i månaden. 

Det land vi visste absolut minst om var Moldavien. Att förkunskaperna var få gjorde landet ännu mer spännande att åka till då vi hade väldigt få förutfattade meningar, vi visste inte riktigt vad vi skulle förvänta oss.

Väl på flygplatsen växlade vi till oss lite inhemsk valuta: Lei. Därefter letade vi upp en liten kiosk som sålde kartor och sedan ut för att spana in lokalbussen in till stan! Vi fann minibuss nummer 165 som för ett par kronor tog oss in mot huvudstaden Chisinau. Den lilla bussen stannade ett otal gånger in mot stan och folk vinkade in den här och var. Att ta taxi hade ju varit ett smidigt alternativ, men vi bestämde oss för att prova att hitta med hjälp av lokaltrafiken. Det visar sig inte vara det lättaste då engelsktalande människor generellt inte är lätt att få tag på där vi var. Men med god hjälp av busschafför, som målar en egen karta åt oss, använder teckenspråk och är allmänt hjälpsam, hittar vi till hotellet. Hotell Dacia ligger på den fina adressen Strada 31 August 1989, hela gatan är en lång allé. Hotellet självt har fortfarande mycket av den sovjektiska andan och frukostsalen ger vibbar av 80-tal.

På den jättelånga gata där hotellet ligger går vi på museum, restaurang och bar. Jag har nog aldrig sett så många fina bilar på ett och samma ställe.

Landskapet är i Moldavien är kulligt och grönt och kallades under Sovjettiden för Sovjets trädgård. Moldaviskt vin har hyfsat bra rykte och det vi provade var väldigt gott! Det inhemska ölet är heller inget att klaga på. Ölet Chisinau, kostar 9 kr i en bar!

Vädret var härligt, ca 35 grader så vi tog en promenad ned till vad vi trodde var ett ”rekreationsområde”, men det var nästintill dött trots att det var lördag eftermiddag.

På internet hittade vi tips om en restaurang som vi provade: Pegas. Vi tog en taxi dit, då den låg på andra sidan stan. 10 min senare var vi där. Detta var en av de bästa kvällarna på hela resan! Stämningen var härlig, mycket folk, bra service, god mat och bra priser. Vi åt kött till huvudrätt, drack gott mustigt rött inhemskt vin, beställde in ostbricka med avec och njöt av kvällen! Ett ställe att rekommendera.

Det skall bli spännande att se vad som kommer hända med Moldavien framöver.

Nästa stopp på Saras resa blir i Kiev, Ukraina. Häng med!

1 2 3 4 14  Scroll to top