Ända sedan jag började arbeta i resebranschen på 80-talet har jag flugit kontinuerligt. De första resorna jag gjorde med charterplan var med en gammal Caravelle som var ett propellerplan. Istället för bagagehyllor ovanför sätena så var det nätkorgar och från taket droppade kondensvatten. Vi fick höra att piloterna älskade att flyga med Caravelle för att de kunde vindflyga….. Kanske det var ett sätt att lugna passagerarna.

När chartern till Karibien startade var jag med på första planet som var en helt ny flygplanstyp för flygbolaget. En Boeing 757. Vi tyckte det var riktigt stort och så fantastiskt att vi kunde flyga över Atlanten. Men hela vägen gick inte att flyga utan vi fick gå ner i Kanada för att fylla på mer bränsle för sista biten. Jag brydde mig egentligen inte så mycket utan tyckte det var underbart att ge sig ut i världen och flygresan dit var ett sätt att transportera sig.

Sen kom barnen…. Helt plötsligt började man tänka på faror mycket mer och att flyga kände jag definitivt var en stor fara. Visst flög jag, gärna med hela familjen men så dåligt jag mådde. Flera dagar innan och när vi kom fram så kunde jag njuta några dagar innan det var dags att börja oroa sig igen för hemresan. På en resa med familjen landade vi mitt i ett åskoväder på hemvägen. Planet skakade och det blixtrade utanför fönstren. När vi hade landat så stod tavlorna med flygavgångar (ni vet de där gamla härliga stora) och bara blinkade eftersom en blixt hade slagit ner. Det var bara det som fattades. Där och då bestämde jag mig för att det fick vara nog.

Men att arbeta i resebranschen och inte flyga var ingen bra kombination. Såklart. När en resa till Brasilien dök upp så kunde jag bara inte tacka nej. Då gick jag faktiskt en 1-dagars kurs som hölls av en psykolog, en flygtekniker och en flygvärdinna. Så otroligt bra. Minns speciellt flygteknikern som var så lugn, så lugn och berättade som om det var som vilket arbete som helst. Har var också väldigt tålmodig med alla våra frågor och han hade svar på allt. Till slut gick det upp för mig att folk arbetar faktisk med det här. Man flyger varje dag och det kändes självklart att det var stensäkert. Kan tillägga att resan till Brasilien gick hur bra som helst, kände ett jag lugn jag inte känt förut och jag lyckade till och med sova på både dit- och hemresan.

Tycker mycket om att få fönsterplats, se fastlandet bli mindre och mindre och drömma mig bort ovan molnen. ”Hur skulle det kännas om det gick att hoppa bland molnen?”

Idag älskar jag faktiskt att flyga. Sätter mig tillrätta och känner kraften i motorerna som gör att jag sugs bakåt i sätet. En sak har jag lärt mig, att ju mer man flyger desto mer försvinner rädslan.

Flygrädsla för nybörjare

Häromveckan fick jag ett pressutskick med en ny bok ”Flygrädsla för nybörjare”. Boken är skriven av Adi Rupic. Som egen företagare gör han många resor i sitt arbete och varje gång han satte sig i ett plan trodde han att han skulle dö. Till slut fick han nog och bad sin kusin, David Vojnovic, som var pilot om hjälp. Inför varje resa Adi skulle göra så skrev han små korta texter som berättar hur plan flyger och hur de fungerar rent tekniskt. Han skrev också om hur vädret påverkar och vad turbulens är.

När Adi hade fått alla dessa texter så märkte han att kände sig mycket mera lugn och bestämde sig för att sammanställa dessa i en bok. Förutom texterna finns det också kapitel som berättar om start och landning (det som de flesta brukar vara mest rädda för) samt ett kapitel som heter Vad händer om… där vi får svar på alla frågor som flygrädda alltid tänker.

Boken kostar 155:- och finns att beställa här.

Nu undrar jag, är du flygrädd? HIndras du av din flygrädsla när du ska resa?

Idag firar vi Världsbokdagen här i bloggen. Unesco instiftade dagen, 23 april, 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten.

Ni som följt bloggen vet att jag är en bokslukare av stora mått och gärna läser böcker som utspelar sig på olika plaster i världen. Gillar mycket när man blir så sugen på att resa raken vägen till platsen som man läser om.

Har precis läst en bok som går under detta epitet som jag gärna vill tipsa om.

Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt

Den här boken valde jag i min bokcirkel och det är den boken som fått bland de högsta betygen. Det är inte illa för debutförfattaren att slå igenom så stort och ta emot så många priser i hemlandet USA. Boken utspelar sig i New York på 80-talet där aidssjuke Finn bor med sin sambo Toby. Finn är Gretas morbror och de har ett alldeles speciellt förhållande. När Finn dör finns det ingen som sörjer förutom Toby. Det uppstår en hemlig vänskap mellan Greta och Toby som ingen annan i familjen vill kännas vid. Det är en oerhört stark bok som beskriver vänskap och kärlek i olika dimensioner.

Jag fastnade extra mycket för några ställen i New York som beskrivs i boken;
Lunch att äta på Horn & Hardart – Efter lite sökande på Wikipedia (där jag också lånat bilden) ser jag att det var den första restaurangen i USA där man köpte maten i automater. Den finns tyvärr inte kvar längre.

Chokladdrinkar på Serendipity – Detta ställe beskrivs i boken som en gammaldags, tjusig glassbar på Upper east Side. Mörkt därinne med mycket trä och enorma chokladdrinkar med vipsgrädde. Jag hittade den på nätet här. På Tripadvisor ser jag att många tipsar om att inte äta lunch här utan endast prova deras berömda frysta varma choklad!

Du hittar Serendipity på 225 East 60th Street. Bild lånad från Wikipedia här. 

The Cloisters – Ett museum som är en del av The Metropolitan Museum of Art som ligger i Fort Tryon Park i Washington Heights på övre Manhattan. Museet innehåller delar av fem europeiska kloster som har plockats ned och byggts upp här mellan 1934-1939.

Läs mer om The Cloister på MoMA.s hemsida här. Där hittar du även information om inträden och hur du hittar dit. 

Bronx Zoo - Beskrivs som ett ställe (precis som Cloisters) att det är det bsäat sättet att lämna New York utan att lämna New York. I boken beskriveks ett tåg som tar cirka 20 minuter. Tåget ligger ui Asien-delen och man passerar stället där man kan rida kamel. Bänkarna på tåget är som på en bio, man sitter alltså vända mot tågets långsida. en högtalarröst får dig att känna som du är i Asien och om 
man fokuserar på träden och vattnet så kan man nästan tro det! 



Läs mer om tåget på Bronx Zoo hemsida och se filmen ovan!

Jag sa ju att det är underbart med böcker där man får tips på ställen att besöka! Här får man dessutom en underbar bok att läsa.