Gästbloggare Magdalena Frembäck: Bangladesh

Bangladesh tillhör inte de ordinarie resemålen, men veckans gästbloggare Magdalena Frembäck berättar passionerat om sin resa och sin upplevelse från sin tid i landet. Följ med på en annorlunda resa till Bangladesh!

Fiskare i båt. Bangladesh

Under hösten 2013 gjorde jag praktik i Bangladesh för den svenska organisationen Svalorna Indien Bangladesh, stationerad hos en av deras lokala partnerorganisationer, Development Wheel, i staden Mymensingh. Som praktikant hann jag med en veckas semester, om vilken du kan läsa här:

Från att ha inlett min praktik med två veckor i Dhaka, nyligen framröstad till världens värsta stad att leva i, förflyttar jag mig till Mymensingh, 12 mil norr om huvudstaden. En motbjudande men nästintill ofrånkomlig magsjuka av episk magnitud har överlevts, och de första veckorna har inneburit intryck av överväldigande karaktär. Lämpligt nog är det efter fem veckors vistelse dags för två religiösa högtider, hinduiska Durga Puja, och muslimska Eid-ul-Adha, vilket innebär semester för min del. Jag lämnar Mymensingh för att möta upp två andra praktikanter (även de för Svalorna Indien Bangladesh) i Dhaka, för att sen kliva på en båt som ska ta oss till Sundarbans, världens största mangroveskog. Området är hem för den mytomspunna bengaliska tigern, och mot bättre vetande finns det en barnslig förhoppning om att åtminstone få se ett tassavtryck. Tigern är ett skyggt djur som sällan väljer att visa sig för turister som tror sig vara tysta.

resfeber-blogg-Sundarban2

Det är en fantastisk känsla som infinner sig i min kropp när båten lämnar Dhakas hamn i riktning söderut mot Sundarbans. Frånsett min fascination för rost, fraktfartyg och oljetankers, vilka det finns gott om i Dhaka, så är det känslan av att befinna sig på vatten som framkallar en upplevelse av balans och harmoni. Solen skiner starkt och jag inser snabbt att jag kommer att bränna mig om jag inte smörjer in mig med solskyddsfaktor. Små fiskebåtar går att skåda i motljuset och jag har öppnat dörren till en annan del av Bangladesh. Båten ska vara vårt hem de kommande fem nätterna. Expats från ambassader och FN-organ, tyska praktikanter och några bangladeshier utgör de andra gästerna på båten.

Jag står på båtens tak och inväntar den stundande solnedgången när vår guide högtidsfullt säger att: ”That is the Sundarbans, that is not the Sundarbans”, och pekar. Vegetationen är tät och skiljer sig från den mangroveskog jag tidigare har sett i norra Australien. Jag inser att jag hade en ganska snäv uppfattning om vad mangroveskog egentligen är. Under dagarna som följer får vi se krokodiler, delfiner, hjortar, ödlor, ormar, fåglar och örnar. Tigern lyser med sin frånvaro, men vår guide kan berätta med datum och tidsangivelse om de två tillfällen då hen har haft privilegiet att stöta på en tiger i Sundarbans magiska landskap. Vi ser ingen tiger men kompenserar med ett dopp i den varma Bengaliska viken. Förekomsten av den majestätiska tigern i ett av världens folkrikaste länder innebär en förekomst av människa-djurkonflikter. Sundarbans är en naturlig barriär mot tropiska stormar och cykloner, vilka förespås öka i takt med klimatförändringarna. Att resa i Bangladesh innebär möten med människor som lever med dagliga konsekvenser av klimatförändringarna. Min praktik inom Svalorna Indien Bangladesh jordbruksrättighetsprogram har inneburit möten med bönder som generöst har berättat om sin vardag och delat med sig av sin kunskap.

Sundarban. Bangladesh

Bangladesh är ett vackert land med den röda solen som sänker sig över risfälten. Engelska kommer du inte långt med utanför Dhakas gränser, men om du har tid på dig och är beredd på att allt inte går som det ska på en gång, så rekommenderar jag att boka in en resa till Bangladesh. 2013 var ett politiskt oroligt år med anledning av det parlamentsval som genomfördes den 5 januari 2014, vilket ledde till att det stundtals var nästintill omöjligt och direkt osäkert att resa i landet. Låt inte detta avskräcka, men en liten brasklapp – undvik att resa till Bangladesh i tider av val. Likväl, Bangladesh är en upplevelsepärla som förtjänar att upptäckas, och det starka, varma och flexibla bangladeshiska folket måste du möta minst en gång i livet. 60-70 % är direkt beroende av jordbruk och ett besök till närmsta frukt- och grönsaksmarknad visar prov på de kvalitativa råvaror som står att köpa. Ris står för cirka sjuttio procent av kolhydratintaget och fisk utgör den viktigaste källan till protein. Vid besök till bangladeshiska hem kommer värden med all säkerhet att bjuda dig på lokala delikatesser av både matig- och sötsakskaraktär, samt en kopp te. Att dricka te vid ett av alla de testånd som finns längs vägkanten är en av mina favoritsysselsättningar. Vissa ställen specialiserar sig på te med ingefära och citron, medan andra erbjuder te med fet mjölk som kokar i en stor kastrull över öppen eld. Som vegetarian kan det förefalla knepigt att hitta restauranger som erbjuder vegetarisk mat utöver den enkla rätten ”ris och grönsaker”, vilken blir tråkig i längden. ”Ami mangsho kai na” – jag äter inte kött. ”Ami mass kai na” – jag äter inte fisk. Där har du två nyckelfraser som inte bara kommer leda till skratt och förtjusning över ditt försök att tala bengali (bangla), men även en fascination över din kosthållning som utesluter kött.

Ett besök till Bangladesh bör innefatta minst en flodtur (valfri flod, gärna i Sundarbans), ett antal cyckelrickshawresor, en röd solnedgång över ett grönt risfält (förutsatt att det är rätt säsong), otaliga koppar te ackompanjerat av lokalbornas ihållande skratt åt dina tafatta försök att tala bengali. Om du ger landet lite tid så kommer du att hitta ditt eget ”Amar Sonar Bangla” – My Golden Bengal.

Gästbloggare: Magdalena Frembäck

Är du nyfiken på mer om Bangladesh? Boka en resa till Dhaka!
Resfeberbloggen har regelbundet besök från andra resenärer, läs mer från våra andra gästbloggare här.

Kommentera

Please rate*

Din email-adress kommer inte att publiceras. Var snäll och fyll i namn, email och en kommentar.