Sydafrika – Pilgrims Rest

Ännu en gång får vi höra historier från Sydafrika av Ingrid Langley som tillsammans med sin man Hylton Langley leder flera av Jambo Tours rundresor.

Idag har turen kommit till ”guldgrävarstaden” Pilgrim’s Rest där guldgrävarna slog sig ner 1873. Staden är återställd till hur det såg ut förr och är oerhört charmig att besöka. Staden besöks under vår vinnarresa till Sydafrika, som heter Natur, kultur & vilda djur.


Bensinmack i den charmiga staden Pilgrim’s Rest. Här måste alla byggnader hålla samma stil som resten av stadens byggnader. Macken används fortfarande. Bild Ingrid och Hylton Langley.

Läs Ingrids berättelse om Pilgrim’s Rest:
I Pilgrim’s Rest, som är ett nationalmonument, hittade man guld år 1873. Historien hur man hittade guldet har en romantisk historia bakom sig. Man hade tidigare, i Drakensbergen,  hittat guld. Det största fyndet hade varit vid en vattenfall som kallas för Mac Mac falls, efter alla skottar som hade hittat hit.

Själva guldfyndet kallades för Caledonian Gold Fields. Det var cirka 1.400 guldgrävare här från världens alla hörn, t om från Sverige! En man som var en aning udda, Alec ”Wheel barrow”(skottkärra) Patterson hade blivit sparkad av en åsna och ville inte ha något med dragdjur att göra utan bar istället runt på sina tillhörigheter i en skottkärra. Alec hade börjat lessna på att vara tillsammans med alla de andra guldgrävarna i Caledonian så han packade ihop sina pinaler och drog vidare med sin skottkärra över bergen. Föreställ er hur det såg ut då hans skottkärra var gjord av trä och det inte fanns några vägar och bergen var höga. Till slut kom han fram till en dal där han slog sig ner för att dricka vatten från en liten bäck. I samma stund såg han hur det blänkte till av guld. På den tiden var lagen så att om man hittade guld var man tungen att inom en viss tid registrera sin inmutning. Detta gjorde dock inte Alec utan han vaskade så länge hans mat räckte då han var tvungen att bege sig tillbaka till Caledonian för att proviantera. Väl där betalade han med guld som gjorde hans vänner misstänksamma.  En av vännerna, William Trafford, följde i smyg efter Alec och upptäckte själv hur mycket guld där fanns. Guldgrävarna kallades för pilgrimer eftersom de sökte något och det sägs att William ropade högt ut när han fann guldet – Nu har pilgrimerna funnit sin rastplats. Ljudet ekade tillbaka och därefter kallas platsen för ”Pilgrim’s Rest”. 

Det visade sig att ärlighet vara längst. William gick tillbaka till Caledonian och registrerade sin inmutning och kunde fortsätta gräva guld. Däremot har man inte mer hört talas om Alec i historien. Över en natt flyttade alla guldgrävare över från Caledonian till Pilgrim’s Rest och en stad började växa. Det markbundna guldet varade i cirka 10 år. Efter det öppnade man gruvor runt om i bergen och grävde där fram 98% rent guld. Detta var något som man hittills inte hade hittat på någon annan plats i Sydafrika.


Pilgrim’s Rest enda hotell – Royal Hotel. Bild Ingrid och Hylton Langley.

På sent 1970-tal, hade det mesta av guldet tagits ut och gruvbolaget gav staden till staten som proklamerade den till ett nationalmonument. Idag bor där cirka 2.000 fast bosatta människor som livnär sig nästan till hundra procent på turism även om man faktiskt har öppnat några gruvor och tror att det finns mycket mer att ta ut ur bergen.

Kommentera

Din email-adress kommer inte att publiceras. Var snäll och fyll i namn, email och en kommentar.