Normandie – del 1

Vid Atlantens kust ligger Normandie med en mycket intressant historia. Förutom landstigningsområdet vid Omaha Beach finns här många lämningar från andra världskriget. Dessutom bjuder området på vackra klassiska badorter och klostret Mont St-Michel.

Tillsammans med familj och föräldrar åkte vi på en bussresa för några år sedan. Vi hade en extremt kunnig guide och jag måste säga att resan hade inte på långa vägar varit lika bra om vi hade gjort den på efgen hand. Med en aldrig sinande kunskap tog guiden med oss på den ena sevärdheten efter den andra. Han varvade med historier och egna erfarenheter från ett rikt liv.

Resan började i Malmö där vi hoppade på vår buss som under två dagar skulle ta oss till Normandie. Sätena är bekväma och resan varvas med fikapauser och information från guiden.


Trouville är en av de klassiska badorterna i Normandie.

I Normandie bor man i en av de klassiska badorterna, Trouville. Här breder den fantastiskt vackra sandstranden ut sig. Om tidvattnet står lågt så är stranden nästan oändlig. I hamnen finns många mysiga restauarnger. Det finns ett digert utflyktspaket. Utflykten till landstigningsområdet och andra kända platser är förstås viktig att åka på.

Vid Pegasus Bridge landade de första allierade soldaterna med sina fallskärmar natten till den 6 juni 1944. Uppdraget var att inta bron något som de lyckades med. Intill bron ligger ett hus som idag säljer souvenirer. Huset var de första som de allierade befriade.


Pegasus Bridge.

Den tyska krigskyrkogården med cirka 21.000 gravar var vacker med sitt enkla utseende. Det slog oss hur unga alla män var som hade kämpat för sitt liv.


Vackert och rofyllt på den tyska kyrkogården.

Den amerikanska kyrkogården vid Omaha Beach var storslagen med sina tusentals vita kors i perfekta rader. Läget vid havet är vackert. En stillsam promenad genom kyrkogården väckte många tankar. Omaha Beach var en av de landstigningsplatser längs kusten. Här överraskades man av ett stort motstånd från tyskarna och man förlorade 2.500 man. Nere vid stranden strövar människor runt och försker föreställa sig hur det måste ha sett ut Dagen D den 6 juni.

Vi besökt flera av landstigningsplatserna. En av dessa var Pointe du Hoc. Där det fortfarande finns betongfundament, taggtråd, skyddsrum och kanoner kvar efter den stora invasionen. Marken var full av stora kratrar som bildats efter bombnedslag.


Vid Pointe du Hoc gick landstigningen bättre då tyskarna inte lyckats befästa sina kanoner.


I marken har det bildats stora kratrar efter bombnedslag.


Mycket lämningar kvar efter invasionen.

I St. Mere Eglise landade flera fallskärmsjägare för att säkra upp de bakre områdena för Omaha Beach. Vädret var dåligt och fallskärmsjägarna spreds över ett stort område. Menige John Steel fastnade med sin fallskärm på kyrktornet där han blev hängande i flera timmar. Många av hans medsoldater hade blivit skjutna av tyskarna men Steel spelade död. Han plockade dock ner av tyskarna och tillfångatogs men släpptes snart då staden fritogs. Det sägs att Steel besökte staden många gångr medan han levde.


I taket på kyrkan har fallskärmsjägaren AJohn Steel fastnat med sin fallskärm.

I St. Mere Eglise finns även ett intressant museum med flera föremål från invasionen.

Förutom alla sevärdheter som hör till invasionen finns mycket annat att se. Läs mer i nästa inlägg imorgon!

One Response to Normandie – del 1
  1. [...] till landstigningsområdena tog verkligen på krafterna och väckte många tankar och frågor. Läs inl... blogg.resia.se/2012/07/25/normandie-del-2

Kommentera

Din email-adress kommer inte att publiceras. Var snäll och fyll i namn, email och en kommentar.