Sicilien – mat för gudar

Tidigare i bloggen har ni mött Linda, som bloggar från sitt besök på Sicilien. Här kommer ett nytt inlägg från Linda, som berättar om en kulinarisk upplevelse från det sicilianska köket.

Under min första säsong som reseledare så blev jag och en av de busschaufförer vi jobbade med nära vänner. Han är för mig det äkta Sicilien! Han heter Giuseppe, och kallas för Pippo. På söndagarna var jag ofta på middag hos Pippo och hela hans familj som bestod av fyra söner, flickvänner eller fruar till dessa, barnbarn samt hans hustru sedan 48 år, Maria. I början var det svårt för mig att kommunicera med hans fru, hon pratar nästan bara på dialekt och det är inte riktigt som vi tänker oss småländska och skånska, utan det är nästan som ett helt annat språk!

Vi har under de sju år som jag inte besökt ön hållt kontakt med telefonsamtal och vykort och nu skulle vi ju äntligen träffas igen! Pippo ringde vid 9 på morgonen och frågade om han skulle hämta oss (mig, min pojkvän Michael samt dottern Evelina) så vi kunde åka hem till honom på lunch. En halvtimme senare så kom han, och den gamla Fiat Punton var nu utbytt mot en Mazda.

Vi fick veta att Maria behövde lite tid att förbereda lunchen så vi kunde åka en liten sväng med nya bilen först. Efter en körtur så skulle vi ”bara inom” affären för någon småsak. Det var i praktiken här hela lunchen inhandlades, underbart med hur vi lägger fram saker på olika sätt.

Lunch på sicilianskt vis
Väl hemma hos Pippo och Maria så sattes jag till att gå igenom alla de fotoalbum som hade fyllt de senaste sju åren, Evelina fick leka med barnbarnen och Michael fick en stadig ström av öl. Sex timmar efter att vi blivit upphämtade så serverades lunchen! Det bjöds på penne al ragú (=köttfärssås), grillade fläskkotletter samt slaktarens bästa korv. Min pojkvän Michael påstår att det var den godaste korv han någonsin ätit.


Hemlagad siciliansk pasta. Buon Appetito!

Den sicilianska gästfriheten är underbar och så charmig. Michael fick äta två stora tallrikar med pasta, och medan han satt och kämpade sig genom det första jätteportionen med kött, korv och pommes frites så stod Maria och förberedde för portion nummer två, utan att fråga. Han hällde vid ett tillfälle upp ett glas coca-cola till sig men glaset hann aldrig nå läpparna då Maria tog det och ersatte med en öl, cola är inget för karlar mumlade hon.

När han tackade nej till portion nummer tre (eller ja, det var ju portion nummer fem om vi räknar in de första två med pasta) så konstaterade Maria att han nog inte gillade maten. Det hela avslutades med en självlysande gul digestivo (sprit för matsmältningen) som deras 93-åriga granne hade gjort och Michael påstår att hans tandsten försvann efter att han druckit denna.

Kommentera

Din email-adress kommer inte att publiceras. Var snäll och fyll i namn, email och en kommentar.